forzi - emma linnea fors

När Rolf-Göran Bengtsson fick gå upp på scenen och motta sitt pris med hela 44,6 % av var en stor del av det svenska sportande eller sportintresserade folket rasande. Detta raseri kunde man följa över twitter, facebook och andra sociala medier. När sedan Lasse Anrell, Aftonbladets krönikör publicerade sin krönika med namnet ”Hästen borde fått priset” och där innehållet ser ut såhär ” Men Rolf-Göran Bengtsson – vem fan är det...?” blir vi som är ridsportsutövare minst sagt ledsna samt besvikna när en sportkrönikör som Lasse Anrell inte ens känner till Rolf-Göran Bengtsson.

Rolf-Göran har nu titeln som nummer ett på världsrankingen och världscuptabellen i hoppning, detta gör han till den första svensken att toppa världsrankingen i hoppning. Han fick även stå högst upp på prispallen i Madrid när han vann EM individuellt. År 2008 stod jag, min mamma samt min sportintresserade, ohästkunniga pappa i vardagsrummet och applåderade medan Rolf-Göran Bengtsson fick ett OS silver hängt runt halsen. 2001 blev Rolf-Göran och hans häst PiaLotta årets bästa ekipage internationellt. Han kommer även att vara med i OS i London och representera Sverige 2012, och om det fortsätter att gå bra för svensken kommer han säkerligen att stå med en medalj kring halsen detta OS också.

Jag skulle kunna göra listan lång över framgång som Rolf-Göran haft tack vare hans hårda arbete, men det är inte vad jag vill göra för jag vet att kanske inte alla av er som nu läser det här är så himla intresserade av att läsa resultat, men när jag läste ”botten” på Dalarnas Tidning, DT precis efter Jerringpriset stod det ” I min värld smäller ett VM-guld betydligt högre än ett EM-guld" med en bild på Rolf-Göran Bengtsson från när han håller sitt tacktal. Med den okunskapen denna person har, tänkte jag att det var bra att jag upplyste er med Rolf-Görans framgångar.

Vad jag vill komma fram till är mina argument för varför Rolf-Göran faktiskt förtjänade det. Om man faktiskt bortser från all den framgång han haft på toppen. När man rider är man väl medveten om att hästar är en färskvara, min mamma, även hon har som Rolf-Göran Bengtsson ridit EM, dock på ponny, brukar säga att ingen dag är den andra lik. Det betyder att varje dag när jag tar mig upp på min häst och ska rida, förväntar jag mig inte att den ska vara som gårdagen, för jag vet att min häst har alltid en dagsform. Den dagsformen är någonting som en boll, en puck eller ett par skidor inte har, i de sporter ligger dagsformen på människan eller människorna och inte i själva materialet som tillhör utövandet av sporten. Men i ridningen så ska man tänka på att där krävs två stycken dagsformer som ska kunna arbeta samt kunna samarbeta tillsammans och aldrig på besvikna, ledsna eller arga på varandra. Tänk dig att din golfklubba skulle ha olika former från dag till dag, en form som du inte haft möjlighet att öva på än, och du ska då med den formen deltaga i en tävling. Rolf-Görans Ninja La Silla har stått i hans stall sedan 6 års tid tillbaka, det betyder att han har fått känna på väldigt många olika dagsformer vilket har gjort han till den skickliga ryttaren han är idag. Däremot om Rolf-Göran inte hade känt på den där dagsformen väldigt många dagar om året under sex års tid hade kanske inte han suttit med ett EM guld i handen, han kanske inte hade haft medalj från OS, men det betyder bara att framgång kräver slit och väldigt mycket svett, tårar och blod. Som ryttare måste man alltid vara i fullharmoni med hästen, det gäller att man fightas tillsammans som en. Varje liten rörelse man gör spelar stor roll på hur resultaten ska bli, väljer man att vinkla om överkroppen över ett hinder kan det vara skillnaden mellan att stå på prispallen eller inte. Många kan tro att ridningen är enkel, och det kan vara svårt för att förstå den perfektionen som krävs, den perfektionen som faktiskt Rolf-Göran Bengtsson har, den perfektionen som faktiskt sätter han längst upp på prispallen många gånger.

Vi ridsportsutövare bemöts oftast av påståenden om att ridningen faktiskt inte är en sport. Men finns det inte en mening med att ridsporten innehåller just ordet sport? Varför många väljer att just använda sig av det argumentet mot Rolf-Göran Bengtsson att det inte är en sport han utövar, tror jag kan bero på att ridsporten har under lång tid fått framstått som en tjejsport, och därför väljs den anses som en hobby istället. Sport i mångas ögon ska ju innehålla tårar, svett och blod.

Jag kan lova dig som läser att efter ett träningspass med min häst svettas jag mer än ett pass på gymmet, om hästen kastar av mig så att jag fått hjärnskakning kan jag lova att jag dammar av mig och hoppar upp i sadeln igen utan att röra en min. Detta gör vi ryttare för att vi är fighters, precis som vilken sportutövare som helst.

” … runt 13 000 skadas så pass allvarligt att de måste uppsöka en akutmottagning. Bara under de senaste veckorna har två flickor, 7 och 17 år, dött i ridolyckor.” Publicerades 25 november 2010 i Fokus.se
Vi ryttare hoppar upp igen även fast vi vet att skadorna är många och dödsfallen också, vi gör det för att vi älskar den sporten vi utövar. Varför Rolf-Göran är 50år och inte har slutat än, är för att även han älskar den sporten han utövar. Så många år som Rolf-Göran har varit uppe på världscupsnivå skulle jag vilja se någon annan sportutövare, Rolf-Göran kommer aldrig att ha ett bäst före datum.  

Vi bemöts även av okunskapen när personer säger att ridningen är så lätt, att det bara är, nu citerar jag Lasse Anrell, ”Det är väl inget märkvärdigt att sitta på en häst och dra i ett par snören” som han uttalade sig om i hans andra intervju med Rolf-Göran i Aftonbladet, och det är nog det som gör oss ridsportsutövare mest besvikna.  Då vi lägger ner nästan 365 dagar varje år på att bli bättre och utvecklas, känns det väldigt kränkande när någon hästokunnig kan mena på att det egentligen bara är att hoppa upp på en häst och ”dra i ett par snören”(även kallade tyglar). Rolf-Göran har nu fyllt hans halva sekel och har ridit sedan barnsben och inte gör han det för att få ”dra i ett par snören”, inte förtjänar han heller Jerringpriset för att bara ”dra i ett par snören”, för det är verkligen inte det han gör. Jag kan dra en liknelse med att titta på fotbollen på tv, och säga att det bara är att sparka lite boll, men med min förkunskap om vilket hårt arbete som krävs för att nå toppen, i vilken sport som helst, vet jag att det är massa slit, talang och intresse för att just nå den absoluta toppen som krävs, den absoluta toppen som Rolf-Göran är på.

Det var många som rasade över Jerringpriset med just det att det är hästen som utövar sporten, det är ju hästen som hoppar. Vilket är sant, men, bollen kan inte heller rulla utan en person som skjuter iväg den, basketbollen går inte i korgen utan att någon skjuter den. Om Jerringpriset skulle gått till någon som utövat en lagsport, t.ex. fotboll så skulle jag fundera över att det finns fler i laget, en prestation är aldrig ensam, för bakom varje person finns det alltid någon som har passat bollen till den här spelaren och gett han det avgörande målet i t.ex. ett VM slutspel. Ändå blir det inget gnäll över att hela laget skulle fått priset, men nu när det är hästen som ”gör allting” så ska den ha priset. Det är som att man tycker att den som skjuter i målet ska ha priset men inte den som gjorde den avgörande finten och passet till forwarden.

I ridningen skulle jag vilja göra en liknelse med Rolf-Göran som en backlinjespelare, medan hans hästar är forwards. Forwardspelaren behöver pass, (i ridsammanhang: stöd av skänkel och hand och få en avståndsbedömning till hinder) av backspelaren på backlinjen för att kunna skjuta mål (i ridsammanhang: hoppa över hindret felfritt), för utan ett pass från backlinjen får ju inte forwardspelaren bollen, vilket betyder att den inte kan göra mål. (i ridsammanhang: hoppa felfritt)

Om Rolf-Göran inte hade gett hans hästar stöd av skänkel eller ge dem fel bedömning av avstånden så skulle det vara avgörande för en medalj runt halsen eller inte. River du ett hinder av de cirka 20stycken på banan så är dina chanser borta.

Precis som man godtar att Zlatan från ett lag får Jerringpriset borde man godta att Rolf-Göran får det, visst som jag skrev innan står en prestation aldrig ensam och det är det jag vill trycka på. Det finns en anledning till varför Rolf-Göran är etta i världen. Det finns en anledning till varför han är betraktad som världens bästa ryttare, det finns en anledning till varför han har vunnit EM, och det finns också en anledning till varför han fick Jerringpriset. Det jag vill framföra är att Rolf-Göran Bengtsson, världens bästa ryttare, är en välförtjänad segrare av Radiosportens Jerringpris, och jag hoppas på att, precis som 2008, få stå i mitt vardagsrum och applådera när ännu en OS medalj hänger runt Rolf-Görans hals.